Jag kan själv tycka att jag har varit med om något hemskt, och det vet att jag har, att hela familjen har. Men när jag hör om människor i ens närhet, vänner, när dom berättar om deras uppväxt, så vet jag inte vad som är värre. Klart att alla har sina mörka fläckar i livet, men något som pågår under hela ens uppväxt eller under en väldigt lång tid... Det jag och min familj varit med om är det värsta jag någonsin kunnat tänka mig, att förlora en man älskar, en familjemedlem. Livet blir sig aldrig likt. Men jag kan ändå inte sluta tänka på att vissa har det värre. Om än det kanske inte har varit ett dödsfall så finns det andra saker... alkolister, misshandel, våld, trasiga & vridna förhållanden.
Alla har sina personliga helveten
Det finns alltid folk som har ett större och mer intensivt helvete än sig själv. Människor som förlorar hela familjer, sina hem... allt dom äger och har och tro på. Så ibland kan jag komma på mig själv att jag inte kan unna mig att tycka synd om mig själv. För att då och då behöver man den tanken att det är synd om MIG, att JAG har gått igenom ett helvete, att det är MIG du ska vårda och ta hand om. Det lilla jag-et som finns långt där inom en måste ibland få föda, få veta att det finns människor som bryr sig om en. Ju längre tiden går så matas den mindre och mindre, och samtidigt blir sorgen inte lika överväldigande som den var från början. Men ibland saknar jag "födan". Folk glömmer bort, tiden går, man vänjer sigatt leva med det...
Men kom ihåg alla som känner någon som förlorat en viktig del av livet... oavsett om det är en nära, eller någon som bara har ett riktigt helvete... bry dig! Ta hand om det lilla lag-et i din vän, vårda den & VISA att du är en person man kan ränka med.
_________________________________________________________
För övrigt så hade jag en Twilight kväll med Ida igår, vilket var hur trevligt som helst!!! En runda på stan vilket resulterade i en caffe latté med caramell-smak och en GRYMT god kladdkaka! Det blev också köpt lite scrap-grejor till mig själv och till mormors kommande 80-års album. Sedan blev det den godaste tacopajen jag någonsin ätit, skapad av dom två musketörerna (jag och Ida), sen film #1, följ av film #2, men där i mellan: Fruksallad med smält vit choklad, MUMS! Mycket skratt och glada miner och jag tackar så mycket för en super trevlig kväll! Nästa: REMEMBER ME!
Lite bilder:
Nu blir det lite simning med Elin sen HLR-utbildning.
/Elin
Det är precis såsom du säger, man ska "unna" sig att låta sina problem vara lika stora som man själv faktiskt upplever dom.
SvaraRaderaOm man alltid skulle tänka att "andra har det värre" skulle nog hela världen vara en lycklig plats.
Men hur skulle man må då?
När man aldrig får tillåta sig själv att må dåligt över SINA saker i livet.
Du är stark Elin.
Kram
Tack för det Josse =) /Elin
SvaraRaderaJag kan bara tänka mig hur det skulle vara om jag förlorade någon. Särskilt någon som jag står extra nära, som du gjorde med din pappa. Att man går sönder inombords, att något fattas och att INGENTING kan göra det bättre. Bara tid, fina minnen och positiva tankar. Tur vi har varandra, att vi kan ventilera och lyssna på varandra. Man måste få vara "självisk", eller hur..
SvaraRaderaTack för en av de bästa kvällarna på länge! Hade hur roligt som helst!! Både skratt, snack om jobbigheter, god mat, skitbra filmer, HET KILLE..;) Remember me nästa? Stor kram /Ida
"Remember me" är nästa stopp =) Vi får planera sen vilken dag, men jag är lite sugen på att se nästa vecka! =) /Elin
SvaraRadera