Måndagkväll. Det är kallt ute och stjärnorna lyser klart. Jag är gåendes påväg hem från min sena basketträning på Nordanå och jag börjar närma mig min gata. Plötsligt hör jag....PIFF OCH PUFF! Men ju närmare jag kommer ljuden så hör jag att det är inte Piff och Puff. Det är ju Emma och Jenny! Slående likhet i rösterna må jag säga. De är ute och promenerar under den stjärnklara himmeln.
Jag hojtar till och fnitter uppstår några meter framför mig. Vi stannar upp och pratar om allt mellan himmel och jord och om att vi umgås för lite. Jag kan inte annat än instämma och säga att det är allt för ofta man finner sig själv klagandes över hur tråkigt livet är, men det blir vad man gör det till. Så varför inte umgås oftare?! "Ja det ska vi" kom vi överens om. En mycket bra deal och många lustiga historier och roliga gamla minnen togs upp under pratstunden.
Jag hade innan känt mig just lite ensam och tråkig sådär men tack vare Piff o.. Emma och Jenny så ändrades det där. Jag kände mig levande igen och gick hem med ett leende på läpparna. Så ska det va, tack för det Ems-Jen!
Sankt Olov
Vars kommer då St Olov in i bilden? Vad har han med Emma och Jenny att göra? Vem är St Olov? Nej, våran kära vän Olov har absolut ingenting med ovanstående att göra. St Olov är för övrigt Skellefteås stadskyrka, den som skiner opp i centrum. Anledningen att jag nämner kyrkan beror på att jag i söndags promenerade i solstrålens väder med min systers värstingkamera i handen. Mitt mål var att fota något instressant och vackert. Jag gick in i St Olovskyrkan och träffade där en man - Anders, var hans namn. Han jobbar som kyrkovaktmästare där. Jag berättade att jag länge velat gå högst upp i kyrktornet och fota, särskilt när jag för en gångs skull hade en kamera med mig. Sagt och gjort, den trevliga mannen guidar mig upp längs tornet vilket var riktigt häftigt att gå i för en arkitekt- och historiefanatiker som mig. Jag fick gå genom samtliga "lönngångar", upp för alla smala och äckligt branta trätrappor, förbi de tre enorma ringklockorna inne i tornet ända upp till toppen på tornets "terass" där jag fick stå och blicka ut över schtaan hur länge jag ville. Det var en upplevelse utan dess like för min del, och då har jag ändå stått längst upp i St Peterskyrkans torn i Rom. Men eftersom det här är min stads kyrka var det nånting speciellt med det... Nåväl, foton togs det i massvis, över 200 stycken. Här är några smakprov av dem!
/ Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar