Fredag den tolftonde - En kväll i det okända!

Igår var det en ny fredag. Denna fredagkväll var långt ifrån lika ensam som den tidigare jag skrev om - snöskottarfredagen! Nej, igår befann jag mig på Alhem hos Ricky a.k.a. Gorillaboy. Där befann sig även hans fruga Kajsa och hans klasskamrat från självaste Täby, Anders.

Vad gjorde vi då? Vi spelade tv-spel i form av Smash, Mariokart och Smash, åt 1kg godis, krispiga chips och slarvit uppskurna honungsmelonsbitar. It was Awesome!
När midnatt närmade sig med stormsteg kläcker Kajsa en idé om att vi borde fara ut och Cruisa, visa vår Fjollåttiska kompanjon vad Skellefteå med omnejd har att erbjuda. Då har han pluggat här i 1 & ½ år dessutom, men det finns alltid något man inte sett...
Kajsa anser att vi borde cruisa ut till Rönnskär. Anders frågar om Rönnskär är en pub. Vi skrattar. Vi retar Anders. Vi misshandlar honom sedan brutalt. Nej det sista gjorde vi inte om än vi alla hade gärna velat det, Jag menar Rönnskär - en pub?! Kompanistryk var vad han förtjänade.

Nåväl, vi spolar fram en bit............... Nu befann vi oss i Skelleftehamn och körde ut mot oljehamnen som ligger på andra sidan viken från det mäktiga smältverket Rönnskär. Vi beundrar den mäktiga industrin och alla lampor som lyser upp hela stället. En riktigt fin kontrast till den nattsvarta himlen med de tusentals stjärnorna.
Sedan kommer vi in på att Skelleftehamn-ursvikensområdet är ett mecka av övergivna industriområden som vittnar om industrins stora betydelse för bygden. Vi åker till en gammal övergiven fabrik ganska nära Sävenäs, småkikar litegrann och avlägsnar oss sedan. Därefter tar vi Sundgrundsbron över Skellefteälven och vidare mot Örviken. På bron ser man för övrigt både Rönnskär som lyser opp i fjärran öst och Vitberget och tv-masten i stan i fjärran väst. Riktigt vackert!
I Örviken var målet Sävenässågen, en gång ett anrikt sågverk men som så många andra industriområden har gått i graven. Dock finns samtliga byggnader fortfarande kvar, stora ståtliga sekelskiftesbyggnader i tegel. Viss verksamhet finns fortfarande kvar här också.
Vi stannar utanför den stora grinden. Som obehörig är det förjudet att träda in på området. Det är bäcksvart ute och vi känner oss unga, dumma och kriminella. Vi går runt det trasiga stängslet och in på området. I en byggnad lyser det fortfarande och adrenalinet börjar pumpa. Vi är alla rädda men vi går längre och längre in tills vi står framför kontorsbyggnaden. Det lyser från brolampan och tanken av att någon skulle komma ut ur nån av byggnaderna eller att vi får syn på en skepnad i mörkret är gastkramande. Helt plötsligt viskar Ricky till "GLAS GLAS", vadå för jävla glas? undrar jag. "NEJ LASER!!" hör jag han säga. Huh? Jo mycket riktigt så har jag som gick längst fram trätt över en laserstråle som börjar blinka frenetiskt. Det måste vara någon sorts larmanordning. Vi får panik och springer mot bilen i full fart och oj vad adrenalinet pumpade men oj vad kul det var. Som att vara barn igen!
Någon skymt av Securitas eller dylikt såg vi dock aldrig så vi klarade oss oskadda.

Sedan åker vi förbi Scharins och kikar. Vi berättar historian bakom stället för Anders och jag inser själv hur fascinerande hela stället är. Från att vara ett anrikt företag med god omsättning till konkurs och hur hela stället bara lämnades till att förfalla. Folk gick alltså bara därifrån, lämnade allt bakom sig. Sedan har tidens tand och grov vandalisering gått hårt åt industriområdet sedan slutet av 80-talet. Det är en spökstad, det är som Skellefteås egna Tjernobyl. Fascinerande!

Vi åker sedan in mot stan igen, jag berättar om två spöklika västerbottensgårdar på Solbackens baksida. Ett gammalt skyttegille som bara låtit förfallas, mitt ute i skogen, mitt ute i ingenstans! Det är verkligen skräckinjagande, som hämtat från en skräckfilm. Vi kör mot vägen som leder oss dit, vägen som går bakanför Ica Maxi. Men där tar det stopp. Vi hade skrämt upp oss själva så pass att det blev bara för mycket. Vi bestämde att vi skall åka dit senare, då med några öl i kistan så rädslan blir ej lika påtaglig.

Kvällen avslutas med ett besök hos tv-masten och Vitbergsbacken. Vid det här laget hade vi skrämt upp varandra så pass att bara blotta tanken på att sova var skrämmande. En del historier om Vithatten, ett av de kändaste spökställena i landet, bidrog till kvällens förkärlek till rädsla.

Sammanfattningsvis var det en förbannat härlig kväll! Tack alla medverkande // Andreas