If dreams could come true

Vill börja med att berätta om min dröm jag hade för nån vecka sen.

Den handlade om pappa, vilket var såååå skönt! Det var länge sen jag drömde om honom!
Det började med att familjen (jag, mamma, Andreas & Emma) befann oss i en butik (typ som Coop eller Ica) & skulle äta middag... det är alltid nånting i drömmar som inte stämmer överens med verkligheten.
Vi var samlade för att mamma hade nånting viktigt att berätta, något som mina syskon tydligen redan visste & jag skulle få veta nu. En kompis till familjen var också där (av manligt kön då alltså).
När mamma berättade för mig vad som skulle hända i framtiden blev jag frustrerad... såklart! Hon skulle flytta ihop med den här mannen som vi känt hela våra liv & som lämnat sin fru för att vara med mamma.

Nu till varför drömmen var värd att drömma:
Plötsligt var pappa där! Han satt på en bänk lite bortanför vårat bord. Jag sprang över till han och släppte ut mina känslor. Han kramade mig så ömt och sa att allting skulle bli bra.
(I den här drömmen så hade mamma & pappa skilt sig och pappa flyttat till södra Sverige)
Nu till en annan konstig dröm-grej... Markoolio, som tydligen var son till våran pappa också, kommer in i bilden? Minns inte riktigt vad han gjorde där men...

Det bästa var att jag fick träffa pappa!

På någon sorts nivå så tänker jag ibland att pappa försöker nå oss genom våra drömmar. Jag vet att mina syskon också drömt om honom.
Det skulle ju vara fantastiskt! Det kanske låter konstigt, men jag tror att har man förlorat någon, någon nära, någon man älskat, så tror man lättare på såna saker, lite övernaturliga fenomen.
Kanske tror jag på det för att det ska vara nån sorts tröst, nån sorts bekräftelse till att han finns kvar hos mig, hos oss.
Det är inte så lätt att släppa saker ibland, speciellt inte personer som man saknar så fruktansvärt. Så därför vill jag hålla kvar i någonting. Och för mig är det de här - tron på att pappa finns kvar i mina drömmar, inom mig. Att han försöker nå mig.
____________________________

Och jag måste säga att till&med efter snart 2,5 år efter pappas
död, så är det så himla skönt att få veta att vissa människor fortfarande tänker
på en. Så tack för sms:et Jenny, och tack Carro.
____________________________

Så ska jag betala lite räkningar sen hoppa in i duschen, det behövs!

Kram på er!

/Elin