Välkommen till FOSSLANDERS!







En awesome blogg där syskonen Fossland (läs: Elin) skriver om livet från.... datorn. Syskonen består av Elin: en konstnärlig badvakt i hemstaden Skellefteå, Andreas: en soon-to-be byggnadsingenjör i Jönköping och Emma: en socionom som ränner runt efter fräkniga rö' topps-ungar på ett dagis i Irland. Welcome welcome till våran (läs: min) blogg! Enjoy!



(Varning för uttråkning då den sällan uppdateras!)




2010-02-09

Tre punkter värda att lyfta fram - Andreas talar ut

Punkt 1:
Som trogna läsare kanske redan läst så vankades det party party på eddahallen i lördags då min syster Elin hyrt badhuset i förmån för hennes vänner, broder och alkohol. Det är antagligen den bästa förfesten jag någonsin satt fot på. Vi var inte särskilt många, några av Elins kompanjoner med respektive samt jag och min eminenta vapendragare - Prr-Prr!
Kort sagt om festen, it was Awesome! MEN en sak skall nämnas och det är glassdisken. Jo nu jävlar, för i fikadelen fanns det en glassdisk fylld med tasty delicious glassar från GB:s sortiment. Det Enda jag ångrar från festen var att jag aldrig frågade min syster om jag kunde få ta en redig Dajm. Som tur var så fann jag av chipsskålarna istället och länsade dem likt ett rovdjur sätter tänderna i den döda hjorten.
Tack syster och sällskap för kväll'n!

Punkt 2:
Ikväll var jag förbi fars grav för första gången på ett bra tag. Iklädd i endast underkläder, kläder, ytterkläder, skor, mössa och vantar begav jag mig av med storspaden. Jag skyfflade bort en sjuhelvetes massa snö tills jag slutligen nådde stenen. Dessvärre råkade jag slå i spaden längst upp på stenen varav ett litet fult ärr kom till. Dock ingen större skada skedd tack och lov. Mitt i snöskyfflandet fryser jag fingrarna så det börjar svida, även tårna tar stryk. Men när jag sedan putsat av gravstenen från snö och börjar prata med far så märker jag att mina fingrar och tår tinas upp hastigt och blir slutligen till och med varma. Trots mina blöta vantar och skor som just innan var iskalla och förfrusna. Jag är helt säker på att detta var ett agerande av min pappa, det var som om han höll i mina händer med sina för att värma dem samt stoppade på ett par osynliga tjocksockar på mina fötter. Ett glädjeskratt och ett hjärtligt "Tack" brast ut från mina lungor. För vissa kan det låta märkligt, men jag VET att jag har rätt.
Tack Pappa!

Punkt 3:
Direkt efter jag vart hos min far kände jag mig nalta rastlös, så jag beslöt mig för att dra en Arkitekturrunda genom centrala staan. (Arkitekturrunda; vanlig benämning på studerande av byggnader. Kan genomföras till fots eller med bil. Arkitekturrundor är särskilt förekommande i Skellefteå, Västerbotten.)
Jag körde gamm'volvon till kvarter Ekorren, dvs det nya storartade bygget i stan som inkluderar ett nytt parkeringshus med hemmakväll på gatunivå samt ett bostadshus i 2-5 våningar. Allt byggt i trä.
Jag gick upp för en trappa längst upp till våning 5 där jag möttes av en storslagen vy över centrala stan. Det var riktigt vackert att stå där uppe och titta ut över de byggnader som befinner sig nedanför. Nästa gång jag är där så har jag med mig en kamera också!
Men vilken utsikt som sagt, 5 våningar "Jäsiken också, det är ganska högt ändå!" tänkte jag. Sedan skrattade jag lite för mig själv som bara arkitektskadade människor som jag kan. Jag tänkte på ståtliga skyskrapor i New York och insåg att 5 våningar är inte så högt ändå. Men men, i lilla Skellefteå är det ganska högt. Man får sätta det hela i ett perspektiv.
Nåväl....Tack kvarter Ekorren för den fina utsikten och de fina byggnaderna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar