Fosslanders

Nu jävlar! Jag talar aldrig om min styrka, hur stark och ståtlig jag är. Förvisso finns det flera miljoner människor som är betydligt starkare än mig, men det kvittar, styrkan är individuell och så även min. Man jämför aldrig med någon än sig själv. Nu talar jag Gymstyrka.

Igår bänkade jag, jajamen, på schemat stod boobies and bones (bröst och ben). På tredje settet i bänkpress kunde jag prestera 95 kg x 4 reps, vilket är ett nytt repetitionsrekord. Nu siktar jag på att kunna göra detsamma på 100kg. 102,5 är maxrekordet, men i di närmsta veckorna tänker jag gå in i den stinkande lokalen och prestera nya individuella rekord. 110kg är mitt nästkommande mål. Man sätter nya mål hela tiden. Har man väl uppnått ett och inte sätter ett nytt så utvecklas man inte.

Jag har inget som helst behov av att dela med mig om vad jag presterar eller inte, nu gjorde jag det, men jag har aldrig skrivit hur mycket gymmet betyder för mig. Kort sagt så är det en plats där jag kan vara mig själv, slippa fundera eller grubbla över livets alla olösta gåtor, slippa gråta och oroa mig över saker som gör ont. Där kan jag bara vara och uträtta hårt fysiskt arbete, liksom pressa ut massvis av negativ energi.
Det funkar ungefär som Rönnskär - In kommer guldet (jag haha), det smälts (man tränar = bryter ner musklerna) och formas till hårda guldtackor (go'bitspumpen).

Gymmet har betytt mycket för mig de senaste åren, min tillflyktsplats, mitt andra hem.

/Andreas