Jag har lart mig den harda vagen att det kan vara bra att vara envis, men det ar inte alltid till din fordel. Speciellt inte om man ar envis sa att det gransar mot dumhet. Vilket det i mitt fall gjorde, inte bara gransade mot dumhet, det var helt o hallet korkat. Jag holl pa att flytta, hade bara nagra saker kvar att bara ner i bilen o sen stada golven klart. Da far jag givetvis for mig att bara ner min 28 tums tjock tv sjalv. Aven fast min forsta tanke var "det har gar ju aldrig". Jag plingade pa hos min granne, han oppnade inte, sa jag tankte att jag fixar det sjalv. Tips: Gor det inte om din forsta tanke ar att det har gar ju aldrig! Da gar det formodligen inte heller. Det slutade med att jag missade sista trappsteget, ramlade, fick vanstra foten under mig, medan jag hade tvn pa mig. Ajajajaj! Kan jag sammanfatta det som. Jag har da san himla tur att jag har sana fina vanner! Mikaela o Sofia, ni ar underbara! De kommer kl 23 pa en vardagskvall o hjalper mig att bara ner tvn, bara ner resten av sakerna fram lagenheten o stada klart den. Vad hade jag gjort utan er? Mikaela har hjalpt mig sa otroligt mycket under flytten, jag hoppas att du vet vilken angel du ar! Mitt dumma beslut slutade iaf i lakarbesok, rontgen, kryckor, smartstillande, tva dagar missad arbetstid, en fot som ser forjavlig ut, bla, svart o svullen. Men den ar iaf inte bruten, en kraftig stukning. Jag bor nu inneboende hos varldens finaste Lisbeth (Mikaelas mamma) man ser slaktdragen, bade lika underbara personer. :)
Nu har jag iaf tagit mig till Irland efter manga om o men. Ar fan inte latt o resa med kryckor. Ryan air var dock underbara, bar min vaska, gav mig ett helt sate for mig sjalv etc. Och min underbara pojkvan korde flera timmar i daligt vader for att hamta mig fran dublin. Och tar almant hand om mig nu.
Sa dagens lardom ar, var inte sa javla envis sa att det gransar till dumhet. Och jag har varldens finaste personer runt om kring mig.
/Emma
